Visselblåsare sades upp – nu stämmer hon kommunen

När Yasra Delpisheh slog larm om missförhållanden inom socialtjänsten i Båstad fick hon inte reaktionen hon hade hoppats på. Istället för att få uppbackning upplever hon att hon blev utfryst och tvingades bort från sitt jobb. Nu kan det bli första gången visselblåsarlagen, som ska skydda visselblåsare från repressalier, prövas i rätten.

En dag i början av juni dimper det ned en postavi på Yasra Delpishehs hallgolv. Paketet som är adresserat till henne väger sex kilo och är skickat från Båstad kommun. Precis som hon misstänker innehåller det hennes personliga tillhörigheter – de hon har bett om att få komma och hämta efter att hon några veckor tidigare blivit uppsagd från sin tjänst som chef för enheten barn och unga.

Enligt kommunen sades hon upp på grund av arbetsbrist i samband med en omorganisation. Själv är hon övertygad om att omorganisationen iscensattes för att bli av med henne.

Allting började i hösten 2019. Tillsammans med socialsekreteraren Sara Hernandez slog Yasra Delpisheh då larm om en mängd fall där socialtjänsten i Båstad fattat felaktiga placeringsbeslut om barn som for allvarligt illa. Bland annat hade en treårig pojke placerats i skyddat boende med sin mamma som led av psykisk ohälsa. I ett annat fall hade en skola slagit larm om att en flicka utsatts för sexuella övergrepp, utan att socialtjänsten hade gjort en polisanmälan eller kontaktat föräldrarna, enligt visselblåsarna.

Till en början slog kollegorna slå larm internt, men när ingenting hände vände de sig till ordföranden för utbildningsnämnden. Nämnden anmälde sig själva till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo). Detta ledde till att larmet blev offentligt och kunde snappas upp av medier med HD i spetsen.

På kommunen inleddes en intern utredning och två chefer blev av med jobbet. I samma veva som Ivo inledde sin tillsyn stängdes Sara Hernandez och Yasra Delpisheh av med motiveringen att de kunde påverka den interna utredningen.

Enligt Yasra Delpisheh utsattes de två visselblåsarna för utfrysning och ryktesspridning. För henne var det tydligt att kommunen bestämt sig för att bli av med dem. I maj, ett halvår efter att de slagit larm, blev Sara Hernandez utköpt medan Yasra Delpisheh fick sparken. Trots det är det barnens situation som hon säger sig vara allra mest upprörd över.

– Det som händer mig är bara en del av stora hela. Den allvarligaste i allt det här är ju att man har väldigt snabbt har slutat prata om barnen, samhällsuppdraget och kvalitetsgranskningen, säger Yasra Delpisheh när vi träffas i Slottsparken i Malmö.

KRITISK MOT IVO:s GRANSKNING

Hennes kritik gäller inte enbart hur Båstad kommun hanterat ärendet. Yasra Delpisheh är minst lika kritisk till hur Ivo agerat. Bland annat reagerade hon på att Ivo vid sitt besök på kommunen, flera månader efter att de slagit larm, påpekat att kollegorna inte skulle kallas för visselblåsare, utan Lex Sarah-rapportörer. Det eftersom att slå larm om missförhållanden ansågs ingå i deras jobb.

– Det där kan ju en organisation som har bestämt sig för att arbeta ut två personer snappa upp och driva ganska långt, utan att man pratar om vad som står i lagstiftningen och vad som de facto är en visselblåsare, säger hon.

Att Ivo senare valde att avsluta ärendet, trots att de konstaterade att bristerna inneburit att barn och unga inte har fått det stöd och skydd de haft behov av, förstår hon sig inte på. Ivo sade sig anse att de insatser som nämnden genomfört, och planerat, för att komma till bukt med problemet var tillräckliga.

– När en statlig myndighet får reda på att barn har farit så här illa, i så här stor utsträckning, och efter att ha ställt frågor till samma ledning som har sett till att vi har hämnat här beslutar att inte vidta några åtgärder framstår det som ett hån mot det pris som jag och Sara har fått betala, säger Yasra Delpisheh.

STÄMMER KOMMUNEN ENLIGT VISSELBLÅSARLAGEN

Yasra Delpisheh har nu stämt Båstads kommun med hänvisning till visselblåsarlagen. Syftet med lagen, som infördes 2017, är att skydda visselblåsare från att utsättas för repressalier från sin arbetsgivare. Tas fallet upp kan det bli första gången lagen prövas i rätten. Två gånger har den förekommit i stämningar, men de fallen har slutat i förlikningar. Det i sig är något som skrämmer Yasra Delpisheh.

– Det var tungt att läsa de förlikningsdomarna. Jag blev arg på systemet som gör det så lätt för arbetsgivare att sparka ut arbetstagare som slår larm om jätteviktiga saker. Då bestämde jag mig för att jag ska ha min dom. Jag kan leva med att en rättsbärande institution beslutar att det här beteendet från en arbetsgivare är okej, då måste vi kanske förtydliga lagen, men att gå därifrån och inte veta om det som hände mig är att anse som repressalier eller inte, det går jag inte med på.

I intervjuer med media har Båstads kommundirektör Erik Lidberg inte velat erkänna Yasra Delpisheh och Sara Hernandez som visselblåsare. Kommunens HR-chef Philipp Seufer har i sin tur påpekat att de rutiner som kommunen har kring visselblåsning inte följdes.

Vad tänker du om det? 

– Jag har vetat om att det finns en funktion för visselblåsning, men det är ingen rutin, det är ett alternativ för den som vill slå larm. Man kan inte diskvalificera ett larm bara för att det inte görs via intranätet. Lagen tappar ju sitt syfte om arbetsgivaren får diktera hur personer ska slå larm. Det räcker med att läsa lagen för att se att det inte finns några formkrav.

När Vissla frågar Philipp Seufer bland annat på vilket sätt det skulle ha betydelse att kommunens visselblåsarsystem inte användes svarar han generellt att kommunen välkomnar den rättslig prövningen.

“För Båstads kommun blir det ett sätt att få ge sin bild. Det finns mycket som inte kommit fram i media och vi tänker inte heller nu kommentera enskilda personalärenden i media”, skriver han i ett mejl.

Att Båstad kommun skulle utsätta visselblåsare för repressalier är ingenting han vill kännas vid.

“Vi ser positivt på om andra vill utnyttja sin rätt att agera visselblåsare inom Båstads kommun. Det ger oss i sådana fall en chans att bli bättre inom de områdena och det är ingen som behöver vara rädd för att utnyttja den möjligheten. Det går att agera visselblåsare anonymt och även om man agerar öppet kommer det inte att innebära några repressalier”, skriver han.

“BARNENS PERSPEKTIV GLÖMS BORT”

Flera gånger under samtalet återkommer Yasra Delpisheh till frustrationen över att hon tycker att barnens perspektiv har glömts bort. Och det är inte så att det har blivit bättre sedan hon slog larm. Snarare tvärtom, menar hon.

– Vi pratar om grava, allvarliga fel som begås gentemot familjer. Om barn som är i miljöer där det förekommer dödligt våld. Det har blivit mycket fokus på mig och min stämning, och även om visselblåseriet är viktigt i sig så måste man komma ihåg att varje gång en visselblåsare blir utsparkad eller utköpt så går det man visslat om förlorat.

På frågan vad som har gjorts åt barnen situation sedan larmet svarar Philipp Seufer:

“Det har vidtagits flera åtgärder. Det som hänt inom Individ och familj, både innan och efter missförhållandena blev kända, har många olika lager och många olika sanningar beroende på vem du pratar med. Som arbetsgivare har vi varit försiktiga med vad vi vill och kan säga. Därför kan en rättslig prövning vara bra för oss eftersom vi där kan ge hela bilden.”

VAR RÄDD FÖR REPRESSALIER

Trots att Yasra Delpisheh ogillar medieuppmärksamheten tycker hon det är viktigt att någon orkar ta striden och få den nya lagen prövad. Att träda fram med namn var långt ifrån självklart. När utbildningsnämnden förklarade att larmet skulle bli offentligt bad hon att få sova på saken. Att hon ändå tog steget beror mycket på att hon ansåg sig kunna backa upp sina påståenden, samt att hon inte var ensam.

– Jag har mycket att tacka Sara för. Att vi har varit två. Det har varit en avgörande faktor för att jag har vågat. Risken finns att en hel organisation går i försvar, och då blir det väldigt läskigt för den enskilde individen att påtala någonting. Tyvärr tror jag att de flesta låter bli, säger hon.

Även om det bara är Yasra Delpisheh som stämmer kommunen har hon ett juridisk ombud till sin hjälp. Hon är dessutom själv utbildad jurist med inrikting på arbetsrätt. På grund av coronaviruset är hon beredd på att processen kan dra ut på tiden, men hon hoppas på en dom någon gång under nästa vår. Personligen tycker hon att lagstiftningen är solklar.

– För mig skulle det vara väldigt förvånande om domstolen skulle säga att det här inte är att anse som repressalier, men man vet ju inte, och den ovissheten är väldigt dränerande.

MIKAELA ÅKERMAN